18032012

Dålig uppdatering, I know and I'm sorry.

I går (lördag) gick jag och Kathrin (tysk au pair) som sov över här upp tidigare än jag gör under veckodagarna. Vi tog bilen ner till Cambridge town, blev upplockade av Sonja (tysk au pair). Efter ca 1 och en halvtimma i bilen kom vi fram till Tauranga Marina där vi mötte ca 20 andra au pairer. Vi klev på en liten båt och begav oss ut till havs. De tre första båt-timmarna spenderade jag med huvudet över relingen och såg min frukost bli till en del av havet. Båten stannade till för lunchpaus, de au pairer som inte varit på båten förut (det hade jag) fick tillfälle att snorka kortare än väntan då Kapten Butler (han har seglat till bland annat Sverige) avbröt snorkelturen för en mer ovanlig upplevelse. Vi cruisade vidare i kanske 30 minuter och alla satt på helspänn med ögonen vidöppna. Alla drog vi efter andan samtidigt helt trollbundna när vi såg vår första späckhuggare hoppa bland vågorna. Butler sa att det var 5-6 stycken där ute, kanske två bebisar, och att det är väldigt ovanlig att se dom. Dom var inte så lätta att fota heller eftersom att dom (till en början) befann sig kanske 200meter från vår båt, kunde dyka upp varsomhelst runt omkring oss och bara var över ytan i ungefär två sekunder. Till vår lycka så var det en späckhuggare som gled runt precis vår båt, pratade med oss och blåste sitt snor på oss. Majoriteten av oss au pairer befann sig i fören av båten men Michelle (jobbar för au pair link) och jag stannade kvar i akten och spanade. Vid ett tillfälle tittade jag ut över havet bakom oss och helt plötsligt dök en späckis upp bakom oss och jagade båten. Jag var inte alls beredd på det och blev jätterädd och skrek "OH MY GOD HE'S BEHIND US!!!" och när Michelle tittade bak blev hon också rädd och vi båda satt och skrek innan vi kom på att det kanske är bra om vi försöker ta en bild. Efteråt upptäckte vi att båda fått musiken från Hajen uppspelad i vårt huvud när vi såg den lilla späckisen och därav vår chock.

Mount Maunganui i Tauranga

Jag kom hem senare än väntat, duschade så snabbt att vattnet knappt hann bli varmt, slängde i mig lite middag och fick sen skjuts av Yvonne till Hazels hus. Igår var nämligen St Patricks Day, en irländsk högtid som firades med Hazel, Ciara (irländaren) och Vera (tysk au pair). På St Patricks ska man ha något grönt på sig, därav fjäderboan påbilderna nedan. Carsten körde oss till Hamilton, vi tog ett litet farväl eftersom att han tre timmar senare skulle ta Nakedbus ner till Wellington, färjan till sydön och spendera de kommande 10 dagarna där. I Hamilton mötte vi upp Vera, började kvällen på vår kära karaokebar och sedan bar det av vidare till en irländsk pub tills ungefär klockan tre då vi fick leta taxi i en timma. Ciara som uppenbarligen hade irländsk tur igår tappade först sin plånbok och sen sitt pass men hittade båda efter lite letandes på ett sprängfyllt bargolv.