I fredags fick jag ett mejl av Hazel där det stod att jag skulle ha mina väskor packade redo för en oplanerad helg och vid halv fyra blev jag upphämtad och nästa stop blev hos Ciara där vi tog viktiga beslut. Vi skrev en packlista, Hazel och jag åkte förbi mig igen för att hämta mina (Steves) högtalare, vi såg ett avsnitt av True Blood innan vi somnade med inte särskilt stora förväntningar inför morgondagen.
Vid nio lördag morgon plockade vi upp Ciara, spenderade två timmar sjungandes i bilen omringade av ett obeskrivligt landskap.
Vi nådde vår destination, Rotorua och lokaliserade vårt hostel, lämnade vår packning och körde vidare mot en stor labyrint vi bestämt oss för att ta oss igenom.
Vid nio lördag morgon plockade vi upp Ciara, spenderade två timmar sjungandes i bilen omringade av ett obeskrivligt landskap.
Vi nådde vår destination, Rotorua och lokaliserade vårt hostel, lämnade vår packning och körde vidare mot en stor labyrint vi bestämt oss för att ta oss igenom.
Vi spenderade ungefär tre timmar här i söknadet efter de fyra hörnen och jag kände mig som Harry Potter som försöker hitta den flammande bägaren.
Efter att alla tre lyckats ta sig ut körde vi vidare mot the Redwood Forest. Här finns de högsta träd jag någonsin sett och små bäckar med kristallklart vatten.
När man tar en panoramabild med ryggen mot sina kära vänner och en av dom bestämmer sig för att skrämma en med en gren petandes i nacken och man blir så rädd att man tappar kameran kan resultatet bli såhär
När man sagt "Oh my god I can't believe I dropped my camera" femtio gånger, promenerat ytterliggare 30 minuter, åkt tillbaka till hostlet, tagit ett dopp i poolen, lagat middag i köket kan man göra sig redo på en kväll/natt på klubben mitt emot
Dagen efter kan man be om att få checka ut en timma senare och istället spendera ännu mer tid i den uppvärmda poolen
Efter att ha väntat ut regnet sittandes i bilen kan man gå till parken för att ta en närmare titt på de uppvärmda lergroparna och de kokande källorna. Häftigt att se men tack vare dessa naturens underverk så luktar hela Rotorua ruttet ägg, vart man än går, det går inte att komma ifrån stanken.
Efter det kan man ta den långa vägen från Rotorua till Tauranga och spendera två och en halv timmar mer i bilen än nödvändigt, komma försent till det sista insläppet i Adrenalin Forest, tjata tills man blir insläppt ändå och spendera resten av dagen uppe i träden och försöka ta sig igenom de olika banorna. Efter ynka 5 meter upp i luften skakade jag av rädsla, kände mig besegrad och bestämde mig för att göra nytta som fotograf till de modiga uppe i träden. Av någon konstig anledning tror jag alltid att höga höjder inte har någon effekt på mig, men får man svindel på rulltrappan i Åhléns borde man kanske ändra uppfattning. Men jag ska tillbaka och klara av nästa bana, och jag ska våga bungy jump.
Helt klart en av mina bästa helger. Någonsin.
3 kommentarer:
det låter helt otroligt men ändå helt fantastiskt! vilka härliga vänner du har fått. och jag kan avslöja en hemlighet för dig, höjdrädslan har du fått från mig. enda skillnaden är att jag skulle aldrig komma på idén att hoppa bungy jump......
massor av superkramar din lilla mams!
Men vad trött jag blir, jag kommenterade detta inlägg igår och nu finns det inte här, vad f-n gör jag för fel, det är ju inte första gången cyberrymden äter upp mina bokstäver. Då gör jag väl ett nytt försök då:)
Herrejösses vad du får vara med om en massa! Vilket underbart och fantastiskt vackert landskap. Jag vill åxå åka till NZ! (fast när jag tänker på den aslåååånga flygtiden svalnar suget lite grann som tur är) Åhh vad kul att ni verkar vara ett så bra kompisgäng, ni har säkert jättekul tillsammans kan jag tro. Neeej Madde! Skit i den 5:e banan, jag skulle aldrig klättra upp i dom där monsterträden och det tycker jag inte du ska göra heller:) Massa många kramar till dej / L&S
Vad mycket du får se och uppleva!
Vi saknar dig här i påskfirandet, "Stockholmsborna" har gett sig av hemåt nu idag efter att ha varit här sedan i torsdags. Lite snö vaknade vi till idag, men igår lyste solen på oss när vi var på Öland. Letade efter svenskt lamm att tillaga, men det är inte sässong för det här. Så det blev lamm som åkt över hela jordklotet, från Nya Zeeland!! Gott blev det. Vi fortsätter att följa dig på bloggen. Många kramar från oss i Kalmar.
Skicka en kommentar